Trädgårdsriddarsporre blir 100–200 cm hög med täta blomspirror i blått, rosa och vitt. Behöver näringsrik jord, sol och växtstöd.
Trädgårdsriddarsporre (Delphinium elatum) är en högrest perenn som når 100–200 centimeter och producerar täta blomspirror i nyanser av blått, rosa, vitt och lila från juni till augusti. Den skapar dramatisk vertikal effekt och fungerar utmärkt som bakgrundsväxt, solitär eller i grupper. För att trivas kräver den näringsrik, väldränerad jord, soligt läge och nästan alltid ett stadigt växtstöd för att klara vind och regn. Med rätt förutsättningar och skötsel blommar den år efter år.
Trädgårdsriddarsporren är en högrest perenn som når 100–200 centimeter beroende på sort och odlingsförhållanden. Dess mest utmärkande drag är de täta blomspirorna som reser sig över det flikiga bladverket. Blommorna är oftast dubbla eller halvdubbla och sitter tättpackade längs stjälken, vilket skapar en påfallande effekt. Färgpaletten är bred och inkluderar djupt blått, azurblått, violett, lila, rosa och rent vitt. Många sorter har också en kontrastrik "öga" i blommans mitt, ofta i vitt eller svart, vilket förstärker blommornas karaktär. Bladen är djupt flikiga, palmformade och sitter samlade vid basen av plantan med en ljusgrön till mellangrön färg. De bildar en kompakt rosett som ger en fin kontrast till de upprättstående blomstjälkarna. Delphinium elatum blommar från juni till augusti, och med rätt skötsel, inklusive nedklippning efter första blomningen, kan en andra, om än något mindre, blomning initieras under sensommaren. Växten är flerårig och övervintrar i Sverige i zon 1–7, vilket gör den till en återkommande prydnad i de flesta trädgårdar.
Plantering av riddarsporre: Plantera riddarsporre på våren efter att frosten har gått ur jorden, eller tidigt på hösten. Välj en solig plats med minst 6 timmars direkt solljus dagligen, även om lätt halvskugga tolereras i varma klimat. Jorden ska vara näringsrik, väldränerad och mullrik. Gräv en planteringsgrop som är dubbelt så bred och djup som rotklumpen. Blanda in rikligt med kompost och benmjöl för att ge en bra start. Sätt plantan så att toppen av rotklumpen är i nivå med markytan. Vattna noggrant efter plantering och se till att den får etablera sig väl. Vattning och fuktighet: Håll jorden jämnt fuktig, särskilt under torra perioder och när plantan är ung. Riddarsporrar tål inte att torka ut helt, vilket snabbt kan leda till att bladen vissnar och blomningen uteblir. Vattna djupt och regelbundet vid rötterna, undvik att blöta ned blommor och bladverk för att minska risken för svampsjukdomar. En god tumregel är att vattna när jordens ytskikt känns torrt. Ett lager med organisk marktäckning, som barkmull eller välbrunnen kompost, hjälper till att bevara jordfuktigheten och håller temperaturen stabil kring rötterna. Gödsling och näring: Riddarsporre är näringskrävande för att kunna producera sina höga blomspiror. Ge en balanserad organisk gödsel, till exempel rosgödsel eller kompost, tidigt på våren när de nya skotten börjar växa. Upprepa med en flytande näringslösning med högre kaliuminnehåll vid knoppstadiet för att främja riklig blomning. Undvik kväverik gödsel som kan stimulera överdriven bladtillväxt på bekostnad av blommorna. För bästa resultat rekommenderas även tillskott av benmjöl när du planterar och varje vår för att ge fosfor som stärker rötterna och blomningen över tid. Stöd och beskärning: På grund av sin höjd behöver riddarsporrar nästan alltid stöd för att inte knäckas av vind, regn eller den egna vikten av blomspirorna. Sätt upp stadiga växtstöd, gärna en metallring eller bambukäppar, tidigt på våren när plantan är cirka 30 centimeter hög. Klipp ner de första blomspirorna till marken direkt efter blomningen för att uppmuntra en andra, om än mindre, blomning under sensommaren. Låt dock de sista blommorna stå kvar under hösten så att näringen kan dras tillbaka till rötterna. Klipp sedan ned hela plantan till cirka 10–15 centimeter över marken på senhösten eller tidig vår.
Slakande eller knäckta stjälkar: Detta är ett vanligt problem, särskilt vid kraftigt regn och blåst. Förebygg genom att sätta upp stadiga växtstöd (till exempel bambukäppar eller ringsystem) tidigt på säsongen när plantan är cirka 30 centimeter hög. Knyt försiktigt upp stjälkarna allt eftersom de växer. Välj sorter med starkare stjälkar och placera riddarsporren i lä om möjligt. Mjöldagg på bladen: Mjöldagg är en svampsjukdom som visar sig som vita beläggningar på bladen, särskilt under fuktiga förhållanden. Förbättra luftcirkulationen runt plantorna genom att inte plantera dem för tätt. Vattna vid basen av plantan istället för på bladen. Ta bort angripna blad och spruta med en svampmedelslösning baserad på bikarbonat och såpa för att förhindra spridning. Bladlöss och sniglar: Bladlöss kan angripa de nya skotten och blomknopparna. Spruta med såpvatten eller använd biologiska bekämpningsmedel. Sniglar kan äta hål i de unga bladen. Använd snigelfällor, plocka sniglar för hand på kvällen eller strö ut snigelkorn med järnfosfat. Håll området runt plantorna rent från växtrester för att minska snigelgömslen. Ingen sekundär blomning efter nedklippning: Om ingen andra blomning sker efter nedklippning kan det bero på för lite näring eller för lite vatten under etableringsperioden för de nya knopparna. Se till att gödsla med en balanserad näring efter första blomningen och håll jorden jämnt fuktig. Klipp ner stjälkarna relativt lågt (till cirka 10–15 centimeter) för att stimulera basala skott att utvecklas till nya blomspiror. Vissa sorter är också mindre benägna att ge en andra blomning än andra.