Blomsterlupin är en härdig perenn med färgglada blomspiror som trivs i väldränerad jord. Lätt att odla men kräver kontroll av frösättning.
Blomsterlupinen (Lupinus polyphyllus) är en perenn som skapar dramatiska effekter med sina höga, tätt packade blomspiror. Denna nordamerikanska växt har etablerat sig väl i svenska trädgårdar och blommar från juni till augusti i färger som lila, rosa, blått, vitt och gult. OBS: Blomsterlupin är sedan 15 maj 2026 klassad som invasiv främmande art på den nationella förteckningen och får inte längre avsiktligt odlas i Sverige. Befintliga plantor bör avlägsnas. Denna guide är bevarad som historisk referens och för hantering av redan etablerade bestånd.
Blomsterlupinen når 60–120 cm höjd och utvecklar tätt packade blomspiror som sträcker sig uppåt längs stjälken. Blommorna kommer i lila, rosa, blå, vit och gul, ofta i vackra kombinationer på samma planta. Bladverket består av handflikiga, grågröna blad som bildar frodiga rosetter vid basen och bidrar till växtens prydnadsvärde även före blomningen. Som solitär växt blir lupinen ett blickfång, och i större grupper skapar den en färgsprakande effekt. Den är ofta vald som snittblomma och lockar till sig framför allt humlor som söker pollen – observera dock att blomsterlupin inte producerar nektar, vilket begränsar dess värde för nektarsökande insekter. Blomsterlupinen fixerar kväve i jorden, vilket berikar marken den växer i.
Plantering och läge: Blomsterlupin trivs bäst i fullt solljus men klarar också halvskugga. Välj en plats med väldränerad jord – växten gillar inte att stå blött. Jorden behöver inte vara näringsrik; lupiner trivs ofta bättre i magrare jordar. Gräv en grop som är dubbelt så bred som rotklumpen och lika djup. Placera plantan så att ovansidan av rotklumpen är i nivå med markytan. Vattna noggrant efter plantering för att jorden ska sätta sig runt rötterna. Vattning och näring: När lupinen är etablerad är den relativt torktålig och behöver sällan extra vattning utom under längre torrperioder. Undvik övervattning då det kan leda till rotröta. Gödning är sällan nödvändigt – lupiner fixerar själva kväve i jorden. Övergödning kan faktiskt skada blomningen genom att stimulera bladtillväxt på bekostnad av blommor. Bortpussning för förlängd blomning: Klipp bort vissna blomspiror kontinuerligt under sommaren för att förlänga blomningen och förhindra fröspridning. Detta uppmuntrar plantan att producera nya blommor. När blomningen är helt över, klipp ner hela plantan till marknivå. Eftersom lupinen är invasiv i Sverige är det särskilt viktigt att klippa bort blommorna innan de sätter frö. Lägg blomrester i hushållssoporna, inte i komposten. Vinterförvaring och delning: Blomsterlupinen är härdig och dör ner till marken på hösten, för att återväxa på våren. Efter några år kan äldre plantor bli mindre blomvilliga. Då kan det vara dags att dela plantan på våren eller hösten för att föryngra den. Gräv upp hela plantan, dela rotklumpen försiktigt i flera delar med en vass spade och plantera om delarna på nya platser.
Lupinen blommar dåligt eller inte alls.: Detta beror ofta på för lite solljus, för näringsrik jord eller att plantan blivit för gammal. Se till att plantan får minst sex timmar direkt solljus per dag. Undvik kväverik gödsel. Om plantan är gammal, överväg att dela den på våren eller hösten för att föryngra den och stimulera ny blomning. Växten sprider sig okontrollerat i trädgården och ut i naturen.: Blomsterlupinen är invasiv i Sverige och sprider sig lätt med frön. För att förhindra detta är det avgörande att klippa bort alla blomspiror direkt efter blomning, innan de hinner sätta frö. Lägg inte blomrester i komposten utan i hushållssoporna. Om plantor har etablerat sig där de inte önskas, gräv upp dem noggrant med rötterna. Bladlöss angriper lupinerna.: Vid mindre angrepp kan bladlössen spolas bort med en hård vattenstråle. Vid större angrepp använd en lösning av såpa och vatten (cirka 0,5 dl såpa till 1 liter vatten) som sprutas på de angripna delarna. Upprepa vid behov. Uppmuntra nyttodjur som nyckelpigor och parasitsteklar, då de är naturliga fiender till bladlöss. Blomsterlupinen är giftig och riskerar att skada barn eller husdjur.: Blomsterlupin innehåller alkaloider (bl.a. spartein) som kan ge magbesvär vid förtäring. Allvarliga förgiftningar hos människa är inte kända, men försiktighet rekommenderas – särskilt för barn. Placera lupiner på platser där små barn och husdjur inte lätt kommer åt dem. Informera barn om att inte äta växter från trädgården. Vid misstanke om förtäring, kontakta Giftinformationscentralen eller veterinär. Var extra försiktig vid hantering av fröbaljorna.