Silvermartorn (Eryngium giganteum) är en perenn från Kaukasus och Mindre Asien. Med sina distinkta silvriga högblad och tistel-liknande blomställningar skapar den arkitektonisk form och struktur i trädgården. Växten är tvåårig – den bildar en rosett under första året och blommar under det andra. Dess metalliska lyster och tåliga väsen gör den väl lämpad för soliga, väldränerade lägen där många andra växter kämpar. Silvermartornen frösår sig rikligt, vilket säkerställer återkomst år efter år.

Silvermartorn – silvriga högblad för soliga rabatter

Silvermartorn

Eryngium giganteum

Läge: Fullt solläge
Härdighet / Zon:Zon 1–4 (härdighet B*) – kräver vinterskydd
Höjd: 60-100 cm
Jord: Väldränerad, sandig eller grusig jord
Vattning: Måttligt, torktålig när etablerad
Blomning: Juli-augusti
Blomfärg: Blågrön med silvriga högblad
Skötsel: Lätt
Användning: Rabatt eller trädgård
Giftighet:Människor: Nej, ej giftig för människorDjur: Nej, ej giftig för djur
Invasiv status:Ej invasiv
Odling i Sverige:Silvermartorn trivs i soliga, väldränerade lägen och klarar svenska vintrar upp till zon 4 i skyddade lägen. Den föredrar mager jord och etablerar sig bäst från frö. Vid krukodling krävs god dränering och vinterförvaring på en kall men frostfri plats i kallare zoner.

Silvermartorn, Eryngium giganteum, har sitt ursprung i Kaukasus och Mindre Asien, där den växer naturligt i torra, soliga gräsmarker och på steniga sluttningar. Dess vetenskapliga namn, Eryngium, kommer från det grekiska ordet 'eryngion', som användes för en tistel-liknande växt. Arten 'giganteum' syftar på dess storlek. Växten har odlats i europeiska trädgårdar sedan 1800-talet och uppskattas för sin distinkta form och långa säsong av intresse. Den har blivit omtyckt i den så kallade 'New Perennial'-rörelsen tack vare sin struktur och arkitektoniska värde.

Silvermartornens unika karaktär och användning

Silvermartorn är en perenn som sticker ut i trädgården tack vare sina stålgrå, nästan metalliska högblad som omger små, tistel-liknande blommor. Dessa högblad bildar en krage och ger växten dess karakteristiska, arkitektoniska utseende. Blommornas färg är blågrön, vilket förstärker den svala känslan.

Under första året utvecklar silvermartornen en rosett av djupt flikiga, ofta taggiga blad. Under andra året skjuter en kraftig blomstjälk upp som kan nå en höjd på upp till en meter. Blomningen äger rum under juli och augusti. Efter blomning behåller växten sin struktur och sitt estetiska värde långt in på hösten – de torkade blomställningarna är mycket dekorativa och bidrar till trädgårdens intresse under en lång period.

Silvermartornen är lämplig som solitärväxt i soliga rabatter, stenpartier eller som del av prärieinspirerade planteringar. Dess strikta form och svala färgskala skapar fin kontrast mot mjukare, färgstarka växter. Den är också en uppskattad snittblomma, både färsk och torkad. Dessutom är den torktålig när den väl har etablerat sig, vilket gör den till ett hållbart val för en klimatsmart trädgård.

Skötselråd för en välmående silvermartorn

1

Välj rätt plats och jord

Silvermartorn trivs bäst i fullt soliga lägen med väldränerad jord. Den föredrar magra, sandiga eller grusiga jordar framför näringsrik och tung lerjord. En plats där vatten inte blir stående är avgörande för att förhindra rotröta. Om din jord är tung kan du förbättra dräneringen genom att blanda in grus eller sand vid plantering. Växten är torktålig när den väl är etablerad, vilket minskar behovet av frekvent vattning under normala svenska sommarförhållanden.

2

Vattning och gödsling

Efter plantering vattnar du regelbundet tills silvermartornen har etablerat sig, vilket tar ett par veckor. Därefter är växten mycket torktålig och behöver sällan extra vattning i normala svenska sommarförhållanden. Undvik övervattning då det kan leda till rotröta. Silvermartorn är en anspråkslös växt som trivs i mager jord. Överdriven gödsling kan leda till gängliga plantor med dålig blomning. En lätt årlig giva av kompost på våren kan räcka, men är ofta inte nödvändig.

3

Frösådd och förökning

Silvermartorn är en tvåårig växt som blommar och sätter frö under sitt andra levnadsår för att sedan vissna ner. Den förökar sig effektivt genom självsådd. För att säkerställa nya plantor varje år låter du blomställningarna stå kvar efter blomning så att fröna kan spridas naturligt. Du kan också samla in fröna och så dem direkt på hösten eller tidigt på våren. Fröna behöver kyla för att gro, så placera dem i kylskåp några veckor innan sådd för bästa groddresultat. Unga plantor omplanteras till sin permanenta plats när de är tillräckligt stora.

Vanliga misstag och lösningar

Röta på grund av för blöt jord
Silvermartorn är mycket känslig för stående fukt, särskilt under vintern, vilket leder till rotröta och att plantan dör. Lösningen är att alltid säkerställa god dränering. Välj en plats med sandig eller grusig jord, eller förbättra befintlig jord genom att blanda in rikligt med grus, sand och lecakulor vid plantering. Undvik tunga lerjordar helt eller odla i upphöjda bäddar för att förbättra avrinningen.
Gängliga plantor med dålig blomning
Om din silvermartorn blir lång och gänglig med få eller små blommor är det oftast ett tecken på otillräckligt solljus eller för näringsrik jord. Silvermartorn kräver fullt solljus för att utveckla sin karaktäristiska kompakta form och rika blomning. Se till att plantan får minst 6–8 timmars direkt sol per dag. Undvik dessutom överdriven gödsling; växten trivs bäst i mager jord.
Ingen återkomst av plantor efter blomning
Silvermartorn är en tvåårig växt som dör efter blomning under sitt andra år. Om du inte ser nya plantor året därpå beror det troligen på att växten inte fått chans att fröa av sig. För att säkerställa kontinuerlig blomning låter du alltid några blomställningar stå kvar över hösten så att fröna kan mogna och spridas naturligt. Du kan också samla in fröna och så dem själv för att kontrollera spridningen och placeringen av nya plantor. Kom ihåg att fröna behöver en köldperiod för att gro effektivt.

Vanliga frågor

Fler i kategorin Perenner

Alla Perenner

Källor och verifiering

•
Giftinformation: Giftinformationscentralen
•
Invasiva arter: Naturvårdsverket
•
Härdighet: Perennagruppen
•
Växtdata: Sammanställt från botaniska databaser